Rapport: Annandagsturneringen 2016

Posted by Admin on Friday, December 30, 2016 · Leave a Comment

”Det är lätt att spela mot någon man inte ska vinna över – det är ett helvete att möta någon man inte får förlora mot. ”

– Anonym deltagare i Annadagsturneringen 2016

På vintern nere vid Årstaviken, i några tält som gud glömde, spelas det två gånger om året en mystisk sport som för det otränade ögat ser ut lite som tennis. En gul filtbeklädd boll slås fram och tillbaka över ett 0.91 m högt nät med racketar gjorda av en blandning av grafit och kevlar. Den enda skillnaden är poängräkningen. I denna sport börjar vissa på plus och andra på minus. Men denna till synes obetydliga detalj förändrar allt.

Det är det här jag talar om när jag talar om Handikapptennis.

Handikapptennis är en konstart. En biblisk prövning i mental styrka. Ett eldprov. Kort handlar det om att ha stenkoll på vad du just för dagen har i din verktygslåda och sedan snabbt göra dig en analys vad din motståndare har i sin. Och sedan likt en ondsint tandläkare borra dig fast i det mjuka tills ett ”aaaargh” ekar ut över båtfiket och den istäckta Mälaren. Och sedan borra lite till.

Allt detta är dock lättare sagt än gjort. Ska du vinna någon av våra anrika handikappturneringar Annandagsturneringen eller Kurres Kanna måste du lära dig bemästra den parad av speltyper och karaktärer som kommer radas upp framför dig. Och kasten är minst sagt tvära. Du kan i din första match ha fem bollar upp till 0-0 mot en jazzande Pelle Karlsson som inte missat en backhand sedan sent 80-tal, för att i nästa match bada i ett hav av pluspoäng men knappt få röra bollen mot en powerspelare som Richard Gardt. Du kommer få möta slag du inte trodde existerade och upptäcka sidor hos dig själv du inte ville veta fanns. Men å andra sidan, lär du dig bemästra denna spelform så kommer du behärska alla typer av motstånd även i systersporten tennis. Ingen forhandslice eller underarmsserve kommer någonsin chocka. Inget psykbryt med tillbehörande könsord kommer längre störa. Vill någon prata politik i sidbytena så kommer du gladeligen redogöra för din ståndpunkt gällande Mellanöstern utan att tappa fokus. Du kommer fixa allt. Du kommer bli en mean tennis machine.

Eller så struntar du i det här tramset och börjar med yoga istället. Vilket i många avseenden är hälsosammare. Men kanske inte lika kul. Eller vad vet jag.

Årets Annandagsturnering var sannerligen inte något undantag. Tävlingen mönstrade en intressant skara av aspiranter. Tillbaks efter flera års frånvaro var den gamle storspelaren och mångfaldiga klubbmästaren Rickard Gardt. Men även andra högintressanta namn som Björn Dahlbom (semifinalist i Kannan), fjolårssegraren Christian Wagner och den nya publikfavoriten Erik Schaeffer syntes i startlistan. Glädjande noterades även två nykomlingar i form av Jonas Grafström och det internationella tillskottet Jonathan Harris. Välkomna fellow swingers!

De fyra poolerna utvecklades snabbt till getingbon. Nämnvärt är att stackars Paul Barter vann en och förlorade tre matcher i gruppspelet. Inget konstigt med det i sig förutom det faktum att Paul i sina samtliga förlustmatcher hade matchbollar! Vi lider med dig Paul, nästa år tar du hem hela rasket. Hovfotograf Kim Forchhammer (som tagit de fina actionbilderna) fick den mäktige Dahlbom på fall i sin grupp samtidigt som

samme Dahlbom var på vippen att knäcka Boomboom-Gardt. Ja, ni hajar, handikapp deluxe alltså.

När vi till slut var framme i slutspelet så stod, med undantag för Peter Dafgård som i blott sin andra handikappstart tog sig vidare till slutspel(!), idel handikapprävar uppställda. Titelförsvarande Wagner fick ge sig i kvarten mot Dahlbom som via lurige Peter Elmlund krigade sig till final på sin halva. På den andra kraschade släggorna Yamin Granberg och Rickard Gardt in i varandra i semin. Granberg gick upp till 2-0 och gameboll. Gardten ändrade plötsligt taktik och började gneta. Skiftet fick önskad effekt och efter en serie av unforced errors från Yamin var det tack för god match, 4-2 till Gardt.

I finalen skulle alltså Dahlbom få en ny chans på Bogardt (som han i vissa led kallas för sina precisa tolkningar av gamla Hellasprofiler) – och vilken final det blev! Gardten gick på knock direkt och tog ledningen 2-0, Dahlbom retalierade med heroiska kämpatakter och vände via starkt forehandspel till 3-2 och matchboll vid no-ad i Rickards serve. Med efter ett serveess som först dömts ut men sedan overrulats av Dahlbom själv var det plötsligt 3-3 och vidöppet igen. Dahlbom trummade på och gick upp till 40-30 och ny matchboll. Via en lång duell där vi på läktaren till slut inte kunde titta längre räddade sig Rickard mirakulöst kvar. Ställningen var nu 40-40 och no-ad – dvs matchboll för de båda! En företeelse jag är rätt säker på är unik i Hellashistorien. Dahlbom missade förstaserven. Publiken höll andan. Richard Gardt likaså. Men med en resolut andraserve ställde Dahlbom Gardt som kom undan med blotta förskräckelsen. En kort retur mitt i banan och Dahlbom laddade forehandsläggan som han gjort så föredömligt hela dagen. Saken borde varit klar. Men det är svårare med matchbollar. Den toppade forehanden seglade ut på fel sida om linjen. Saken var klar. Vinnaren av Annandagsturneringen 2016 stavas Richard Gardt. De båda finalisterna kramade om varandra till publikens jubel och ännu en Annadagsturnering gick till historien.

Grattis säger vi och tackar alla fina för en eminent dag!
Vid pennan,
Dan Anders Carrigan

Bakom kameran (undantaget bilden på finalisterna),
Kim Forchammer

I Sekretariatet,
Victor Nyström

Runt våffeljärnet,
Curt Orbert