Dags för lite uppdateringar!

Höstterminen är igång rejält nu och det känns väldigt bra. Många av våra juniorer är taggade och inspirerade att bli bra tennisspelare. De flesta kör extrapass när dom kan, jobbar med hemläxor, samt att flera har fått möjlighet till att utöka till 2 pass i veckan denna säsong. Allt från tävlingsspelarna i Akademin till minitennisnivån i tennisskolan hjälper till att skapa en härlig träningsstämning. Otroligt kul! Inlärningsmässigt är det ju väldigt stor skillnad på att träna två pass i veckan (även om det är korta pass), jämfört med ett pass. Så det är kul (och viktigt) att vi kan öka dosen för flera av er. Nya grupper med nybörjare och även mer erfarna har även fått chansen att starta i verksamheten nu i höst.

Minitennisbanorna och bollväggen har varit en hit. De utnyttjas verkligen bra. Vi hoppas det kan vara en bidragande orsak till att utveckla er som tennisspelare, men även skapa socialt forum innan och efter träning.

På tävlingssidan väller det fram bra spelare i Akademin som satsar mycket på sin tennis. Innan sommaren hann F14-laget med att vinna Stockholmsserien. Sedan hade vi flera bra läger i sommar. Bland annat åkte vi ju och tävlade och tränade i Skummeslöv/Båstad. Sedan full fart under Zeta. Några av våra spelare körde ute-SM och ngr har tävlat i Europa i TennisEurope-tävlingar. I höstens första tävling i Nynäshamn (Wilson Cup) tog vår -01:a Calle Morales sin första turneringsseger i 12års-klassen. Många går långt i tävlingarna och flera av våra spelare är med i regionseliten. Pågående vecka i Farsta Babolat Cup slog våra 00:or Elliot Arnarp och Nicolas Strömberg varsin topprankad spelare i sin ålder.

Seriespel för hösten är igång. Mini-rookielaget (11 år och under) gick vidare från gruppspelet men vi föll i semifinalen mot Saltis. Två år i rad har vi varit i Sthlms-final (vinst 2011), men nu bröts trenden. Vi är tillbaka och krigar nästa år.

Under hösten väntar också roliga SO-Tour tävlingar på hemma- och bortaplan. Sen åker vi under andra helgen på höstlovet med Akademispelarna till gtb och Halloween cup. Missa inte att gå och titta på Sthlm Open på kungliga när ni har chansen. Riktigt inspirerande. Gratis inträde lör 12:e – tis 15:e okt för alla upp till 14 år om man har på sig SO Tour tröja.

Ett ständigt aktuellt ämne är hur man som förälder skall agera och hantera sina barns tävlande (eller presterande i vad det än gäller). I dokumentet “Att börja tävla i tennis” på vår hemsida har vi tagit upp lite tips. Här nedan ska ni få ännu ett väldigt bra tips. Det är Författaren Daniel Coyle som berättar om Miller och Browns forskning i ämnet. Hoppas det ger lite inspiration i vardagen!
“Parenting is hard, because it’s complicated and full of doubt. As a result,
we parents tend to try harder — because we want, quite naturally, to get
involved, to fix things. We think it’s about us.

Which is why I love the approach of Rob Miller and Bruce E. Brown, who run a
coaching outfit called Proactive Coaching LLC. In their quest to understand
what makes a successful parent, Miller and Brown used a stunningly simple
method: They asked kids what worked.

For three decades, Miller and Brown made a habit of asking college-age
athletes about the ways their parents had made a positive or negative
impact. After several hundred interviews with a wide cross-section of kids,
their informal survey had two insightful discoveries.

Number one: what kids hate most, by an overwhelming margin, is the
conversations during the ride home after the game. You know, that quiet,
strained, slightly uncomfortable time when parents ask questions, give
praise, offer critiques, and generally get involved by saying things like:

Great job today. So what happened on that play?

What did your coach tell the team after the game?

Do you think the team could have hustled more?

These types of moments, Miller and Brown point out, are well intentioned,
and often contain truth, but the timing is toxic. The moments after a game
are not the time for judgement or pressure and definitely not for
instruction (which is the job of the coach, not the parent). In fact, many
of the kids said they preferred having grandparents attend games, because
they are more joyful and less pressurizing than parents.

But it’s not all bad news. Because there’s a second finding to emerge from
their work, and it might be the best parenting tip I’ve ever read.

The kids reported there was one phrase spoken by parents that brought them
happiness. One simple sentence that made them feel joyful, confident, and
fulfilled. Just six words.

I love to watch you play.

That’s it. Six words that are the exact opposite of the uncomfortable
car-ride home. Because they reframe your relationship — you stop being the
watchful supervisor, and you start being a steady, supportive presence.

I love to watch you play.

A signal that sends the simplest, most powerful signal: this is about you. I
am your parent, not your coach or your judge. You make me really, really
happy.

I love to watch you play.”

/Johan